.

kom att tänka på en sak häromdagen. jag började tänka på låg- och mellanstadiet. hur det var då. hur folk var mot varandra då. där var det verkligen uppdelningar. såklart så finns det nu också det kan jag inte säga någonting om. men inte på samma sätt som det var då. eller är det så. eller man ska kanske räkna med högstadiet också. joj det gör vi. för där var det tydligen viktigt att vara med i rätt gäng. var man inte med de coola eller vad man nu sa så var man ingen. ingen. hur hemskt låter inte det. men tänk så många som har känt den känslan. att vara ingen. men det jag började tänka på var om dessa fasoner fortfarande hänger i. jag vill inte hoppas det. inte för att jag hade det jobbigt i skolan. men det var många som hade det. är det fortfarande så att de coola och snygga hänger i ett gäng. för det var ju så. att de som var med i det coola gänget var ju de snygga. eller så blev de snygga för att de var just coola. kan ju medge att jag inte har jättestor koll på detta. brydde mej inte så mycket om detta i skolan. var med de som jag tycket var shyssta och som gav mej någonting. för hur kul skulle det vara att var med i det coola gänget om nu alla som var med i detta gäng var tråkiga och otrevliga. personer du känner att du inte får ut någonting av. det var kanske så jag kände. eller så var det bara att jag inte orkade lägga ner energi på att vara på ett visst sätt för att passa in. sluta prata med vissa bara för att om man var med i det coola gänget så pratade man inte med vissa. jag förstår inte varför inte bara alla är den person som de är. vad tjänar man på att i flera år vara en man egentligen inte är för att passa in. för att bli uppskattad. de uppskattar ändå inte den du är. utan den du försöker vara. den du låtsas att du är. varför inte bara vara med dem som nu sågs som töntar eller va fan dem nu var och ha trevligt. få ut någonting av disskusioner istälelt för att bara hålla med eller stå tyst i ett hörn. varför följa alla andra när man kan skapa sin egen väg. så varför inte vara sigsjälv och istället hitta folk som uppskattar dej för just den du är. livet kommer att bli så mycket roligare och bättre. jag lovar dej.


.

det känns alldagligt. precis som vanligt. som alla andra dagar. men en dag är väl inte en annan dag lik. varenda dag är unik. född för att komma med något speciellt. men dagen kan kanske inte vara speciell för alla. vissa dagar kommer ju förståss vara speciella för alla. om man tar 11 september som ett exempel. den dagen kommer ju betyda någonting för alla. mamman till den dagen måste vara stolt. kanske inte om man tänker på vad det hända på den dagen utan mer att den dagen kommer aldrig att glömmas bort. försvinna. den kommer alltid någon att minnas. även om alla som levde den dagen dör så kommer folk fortfarande minnas den dagen. men nu. nu känns det som att dagen i dag är som vilken jävla dag som hellst. vad är det som är så speciellt med just denna dagen. förutom att jag och gänget jag ska jobba med sen kommer ha ju helvetiskt mycket att göra sen så vi kommer säkert tappa fem kilo var för att vi kommer att få springa runt där som galna sniglar. var just sniglar kom in i bilden vet jag inte. för sniglar är ju inte precis kända för att vara snabba. men det var nog djur som djur jag menade där. var bara att sniglar var det första som poppade upp i huvudet på mej. inte för att jag gillar sniglar. nej nej. dom är bara slemmiga och äckliga. usch fy och blä. men vad jag vill komma fram till är nog att dagarna just nu kkänns väldigt alldagliga. inget speciellt. inte det att jag har det tråkigt just nu. bara att det varken är dagar då man mår skit eller dagar då man flyger på moln. kom på tal om tavlor med en och kände då att jag vill måla. har inte gjort det på ett bra tag nu. men det är just det att jag inte känner att jag är inpirerad att måla. känske just för att livet känns så alldagligt just nu. oftast så målar jag ju tavlor till någon. om jag då inte får en ide jag bara måste få utrycka med lite färg. eller jag har ju en väns pappa som vill att jag ska måla en bild på hans motorcykel. problemet är bara att han inte har skickat en bild till mej. när jag såg honom senast så skyllde han på att han inte visste hur man bifogar en bild i ett mail. men jag får väl tro honom. vad annars ska man göra. jaja. just nu spelar det inte så stor roll. klarar mej ett tag till utan att måla. fast det skulle i och för sig vara helt underbart att få med sej en tom tavla och lite färg och sätta sej på ett berg och blicka ut över havet och bara få ner känslan. kanske känslan av hur vinden känns i ansiktet. eller hur havet luktar. eller bara hur vattnet rör sig. men det får bli nån annan dag för nu ligger mina färger och tavlor nedpackade i en låda i garaget. får väl leta upp det någon dag.

.

det var så jävla typiskt. har letat efter ett par skor jag har velat ha ganska länge nu. eller väldigt länge. ett par skor som jag verkligen har velat ha. men jag har inte hittat dom någonstans. eller jag kan väl inte påstå att jag har letar frenetiskt. men ändå. jag har i vilket fall som hellst velat ha dessa skor ett tag nu. det är det som är det viktiga. så satt jag en dag och sökte runt hemma på datorn för att kolla upp om det var några skoaffären i närheten som skulle kunna ha dessa skor. javisst där fanns dom. jag hittade till och med två ganska lika fast ändå inte. men med att denna butikskedja hade över sjuhundra modeller skor på sin hemsida så var min tanke väldigt självklar. det är ju ganska logiskt att inte varje affär har alla dessa olika modeller. så efter att ha suttit där och kollat och suktat efterdessa skor så tänkte jag ju att det skulle vara smartast att ringa ut och kolla om de hade skorna så jag inte skulle behöva åka ut i onödan. inte för att jag hade så mycket bättre för mej. men det är ju ändå lite onödigt. ringde då ut och kollade. nä det ena paret hade de inte så då frågade jag ju självklart om de hade den andra modellen. självklart så hade de ju inte det heller. så blev jag då sittandes där i stolen. nästan lite ledsen. för jag ville ju verkligen ha skorna. närmsta affär utöver dessa var affären som liggen i göteborg. men det känns ju faktist väldigt onödigt att åka hela vägen till göteborg för ett par skor. de skulle ju bli väldigt dyra då. med att de inte var så billiga redan från början. så ag blev som sagt sittandes där i stol lite nedstämd. men vad är det för stil. bli ledsen för att en affär inte har de skor du vill ha. så det var juinte så mycket jag kunde göra åt saken så det var ju bara att skita i det för tillfället. men så kom dagen. jag skulle bara ut och köpa lite mat och strosade runt där. vad ser jag inte då om sånna skor som jag vill ha. jo självklart. och de var till ett riktigt bra pris. så det var ju inte så mycket att säga till om. skorna fick följa med mej hem. men sen kommer vändningen. hade på mig skorna för första gången idag när jag var ute och gick. vad händer då om inte att jag för världens skavsår redan efter fem minuter. så himla typiskt. men vad ska man göra. gick ju barfota hem. men får väl gå med sockar och plåster på mej nu i början tills dom blir ingågna och härliga.

ursäkta mej för mina otroligt tråkiga inlägg. men min hjärna känns helt tom på ideer. men det är inte mitt problem för det är inte jag som läser. jag bara ordbajsar.

.

vackert väder
inga hajar

men vart tog det vackra vädret vägen

RSS 2.0