hjälp mej!! hör du inte när jag ropar efter din hjälp? eller vill du inte höra mej?
hej igen!
känner bara att jag måste få skriva va mej lite, inte om ja vet om de kommer bli så mycke? men ja måste bara låta bokstäverna få rinna ut..
finns ingen här som jag kan snacka med, JÄVLIGT jobbigt om ja utrycker mej så. ja menar ja klarar mej ju, men det är så psykist jobbigt för mej att vara här nere! jättejätte jobbigt..
det hjälper ju när man pratar med någon hemmifrån, men man kan ju inte ringa hem varje timme. eller så farligt är det inte, men när man får sånna hära, va ska ja kalla de? sånna hära känslor, det är då, precis då men vill att nån där hemma ska ringa. oftast vill jag att erik ska ringa, för de e nog han som göra att jag mår som jag mår..
.. oj nu kommer tårarna..
för er som inte känner mej så har jag väldigt lätt för att gråta, och här nere har jag gråtit väldigt väligt mycket. jag kan se det framför mej, att om jag skulle varit hemma skulle ja säkert gått till mamma, eller hon skulle nog kommit till mej, för hn märker med en gång när de e nått.. och då blir det alltid, jag betonar ALLTID så att mamma oxå börjar gråta för att jag gråter, jag är likadan kan jag avslöja, kanske inte riktigt lika mycket, men jag börjar ofta gråta när hon gråter..
men nu tillbaka till det jag prata om..
det är ofta erik som gör att jag blir ledsen tror jag.
det är nog för att jag är en väldigt krävande person, jag kunde inte klara mej många dar utan honom när vi var hemma (i uddevalla / ljungskile). tänk då hur det är för mej här, när han är på andra sidan sverige!
(tårnarna har lugnat sej nu)
klart jag vet nu hur erik (min pojkvän för er som inte fattar) fungerar. vartit ihop i 2 år och 4 månader snart, om en vecka tror ja de blir.. så jag har lärt mej hur han funkar..
han är en sådan person som glömmer saker HELA tiden.. jag har alltid tyckt att det är jobbigt när han glömmer något som han lovat.. här nere i kalmar är det ännu jobbigare, jag känner för att jag ska må någorlunda bra så behöver jag prata med honom ganska ofta, gärna varje dag, men så blir det ju verkligen inte.. men kanske varannan dag?! är det för mycket begärt tycker ni?? är det verkligen så jobbigt att ringa den man älskar (tar för givet att han älskar mej, för det säger han iaf) varannan dag? jag behöver inte ha värsta långa samtalet med honom, även om jag gärna skulle vilja det, men iaf bara ringa och säga "hej på dej, jag älskar dej, hur är det med dej?" eller ringa och säga godnatt eller vad som hellst!! bara så att jag får höra hans röst och veta att han älskar mej..
jag och erik har ju verkligen inte samma förhållanden, han är ju kvar hemma där allt säkert finns, alla kompisar och familjen och allt.. jag här nere i kalmar har det helt nytt, inget känns jättesäket, man vet inte vilka man kan lita på, man har ingen man kan snacka ut med, man har ingen att stötta sej mot när man har det jobbigt.. så det är ju helt självklart att jag, kan ju inte säga att jag saknar han mer, men ändå! fattar ni? han märker nog inte av saknaden på samma sätt, klart han märker av den, men inte så märkbart som jag märker av den!
jag saknar att ha någon man kan lita på till 99%, finns nog inte någon i världen man kan lita på till 100% inte en enda, inte enns sej själv tror jag!! fast det är vad jag tror.. men saknar någon att lita på, saknar någon att luta sej emot när det är något, saknar någon som (så gott som) alltid ställer upp. saknar att ha en säker källa. saknar att ha någon som man ALLTID har roligt med, saknar någon som känner en väl, någon som vet hur jag fungerar. jag saknar någon som älskar mej. jag saknar någon som får mej att slappna av. saknar någon som får mej att känna mej hemma.
SAKNAR NÅGON SOM HJÄLPER MIG IGENOM DETTA
för jag vet att jag inte kommer klara detta själv
fast jag som alla andra människor som har det jobbigt, döljer ofta sina känslor i mat. jag döljer mina känslor i arraksbollar, vet inte hur många arraksbollar jag käkat här nere!!
*mumsar på ännu en arraksboll*
men jag vill att ni där hemma, gärna erik, ska känna på er när jag inte mår så bra, för jag går ju upp o ner hela tiden... just här och nu är det lite nere..
men jag vet inte.. känns som att jag inte orkar ropa efter hjälp så många gånger erik, vet inte om ja orkar det mer. för du glömmer mej hela tiden, känns som att du ibland inte lyssnar på mejnör jag ropar efter hjälp, som att du inte hör, som att du inte vill höra..
men jag behöver din hjälp!
hjälp mej
känner bara att jag måste få skriva va mej lite, inte om ja vet om de kommer bli så mycke? men ja måste bara låta bokstäverna få rinna ut..
finns ingen här som jag kan snacka med, JÄVLIGT jobbigt om ja utrycker mej så. ja menar ja klarar mej ju, men det är så psykist jobbigt för mej att vara här nere! jättejätte jobbigt..
det hjälper ju när man pratar med någon hemmifrån, men man kan ju inte ringa hem varje timme. eller så farligt är det inte, men när man får sånna hära, va ska ja kalla de? sånna hära känslor, det är då, precis då men vill att nån där hemma ska ringa. oftast vill jag att erik ska ringa, för de e nog han som göra att jag mår som jag mår..
.. oj nu kommer tårarna..
för er som inte känner mej så har jag väldigt lätt för att gråta, och här nere har jag gråtit väldigt väligt mycket. jag kan se det framför mej, att om jag skulle varit hemma skulle ja säkert gått till mamma, eller hon skulle nog kommit till mej, för hn märker med en gång när de e nått.. och då blir det alltid, jag betonar ALLTID så att mamma oxå börjar gråta för att jag gråter, jag är likadan kan jag avslöja, kanske inte riktigt lika mycket, men jag börjar ofta gråta när hon gråter..
men nu tillbaka till det jag prata om..
det är ofta erik som gör att jag blir ledsen tror jag.
det är nog för att jag är en väldigt krävande person, jag kunde inte klara mej många dar utan honom när vi var hemma (i uddevalla / ljungskile). tänk då hur det är för mej här, när han är på andra sidan sverige!
(tårnarna har lugnat sej nu)
klart jag vet nu hur erik (min pojkvän för er som inte fattar) fungerar. vartit ihop i 2 år och 4 månader snart, om en vecka tror ja de blir.. så jag har lärt mej hur han funkar..
han är en sådan person som glömmer saker HELA tiden.. jag har alltid tyckt att det är jobbigt när han glömmer något som han lovat.. här nere i kalmar är det ännu jobbigare, jag känner för att jag ska må någorlunda bra så behöver jag prata med honom ganska ofta, gärna varje dag, men så blir det ju verkligen inte.. men kanske varannan dag?! är det för mycket begärt tycker ni?? är det verkligen så jobbigt att ringa den man älskar (tar för givet att han älskar mej, för det säger han iaf) varannan dag? jag behöver inte ha värsta långa samtalet med honom, även om jag gärna skulle vilja det, men iaf bara ringa och säga "hej på dej, jag älskar dej, hur är det med dej?" eller ringa och säga godnatt eller vad som hellst!! bara så att jag får höra hans röst och veta att han älskar mej..
jag och erik har ju verkligen inte samma förhållanden, han är ju kvar hemma där allt säkert finns, alla kompisar och familjen och allt.. jag här nere i kalmar har det helt nytt, inget känns jättesäket, man vet inte vilka man kan lita på, man har ingen man kan snacka ut med, man har ingen att stötta sej mot när man har det jobbigt.. så det är ju helt självklart att jag, kan ju inte säga att jag saknar han mer, men ändå! fattar ni? han märker nog inte av saknaden på samma sätt, klart han märker av den, men inte så märkbart som jag märker av den!
jag saknar att ha någon man kan lita på till 99%, finns nog inte någon i världen man kan lita på till 100% inte en enda, inte enns sej själv tror jag!! fast det är vad jag tror.. men saknar någon att lita på, saknar någon att luta sej emot när det är något, saknar någon som (så gott som) alltid ställer upp. saknar att ha en säker källa. saknar att ha någon som man ALLTID har roligt med, saknar någon som känner en väl, någon som vet hur jag fungerar. jag saknar någon som älskar mej. jag saknar någon som får mej att slappna av. saknar någon som får mej att känna mej hemma.
SAKNAR NÅGON SOM HJÄLPER MIG IGENOM DETTA
för jag vet att jag inte kommer klara detta själv
fast jag som alla andra människor som har det jobbigt, döljer ofta sina känslor i mat. jag döljer mina känslor i arraksbollar, vet inte hur många arraksbollar jag käkat här nere!!
*mumsar på ännu en arraksboll*
men jag vill att ni där hemma, gärna erik, ska känna på er när jag inte mår så bra, för jag går ju upp o ner hela tiden... just här och nu är det lite nere..
men jag vet inte.. känns som att jag inte orkar ropa efter hjälp så många gånger erik, vet inte om ja orkar det mer. för du glömmer mej hela tiden, känns som att du ibland inte lyssnar på mejnör jag ropar efter hjälp, som att du inte hör, som att du inte vill höra..
men jag behöver din hjälp!
hjälp mej
klassfest igår
hade klassfest igår då.. eller klassfest o klassfest vet ja inte om man kan kalla de? vi va 5 av 12 som va där! precis samma tappra gäng som sist gång. men vi hade trevligt ändå.
allt börja med att vi skulle til jimmy då, (jag sara och johanna) vi visste vilket nummer han bodde på o allt, men huset va som värsta labyrint! vi gick säkert omkring i huset i en kvart innan vi hitta vilken dörr som va hans! strax efter oss kom jacob. o då va ju alla där, så då satte vi igång. jag intruducerade ölspelet för dom, dom stackarna hade aldrig spelat de innan!! efter många skratt o många missade regel så gick vi över till att leka "jag har aldrig..", även denna leken gav många skratt.
fast vi fundera över en sak under kvällen. varför blir de alltid så att man samlas i köket hos en person? alltid köket! nån som har nån bra förklaring?!
ja efter haft ha vartit hos jimmy ett tag, ölen börjar ta slut o kroppen börjar känna att de e dags att förflytta arselt lite, så föflyttade vi oss till kåren i förhoppning om att de skulle vara mycke folk där, hade ju hört att de va lite folk där i fredags. föflyttningen börjar med att det tar säkert 15 minuter för men att hitta mina cykelnycklar i väskan, ibland hatar man att man e tjej o ska ha allt i sin väska!!
men efter att ja hittat nyckeln gick ja jimmy o jacob mot stan, johanna o sara hade redan gått i förväg. under förflyttningen hitta vi en cykelhjälm som jimmy va jättefin i, jag ramlade o skrubba upp knät, tydligen va ja jätteklen enligt killarna, men de gjorde sjukt ont. sedan snodde jacob o jimmy min cykel o hota med att slänga den i ån. ja blidde arg på dom, har ju fått cykeln av min mormor.. men dom tyckte tydligen de va jättekul att skoja med mej. men jag snodde tillbaka cykeln o cykla allt ja kunde till kåren, bara för att komma före dom i kön, hehe..
de va massa folk där inne, kuligt. efter att ha dansat några trista trånga-varma-knö-danser, hitta ja en kompis ja träffat inne, mycke trävligare o bara sitta där o snacka än att knö på dansgolvet! vi gick hem o kolla film, somna nog inte förrän 6! inta bra camilla.. riktigt trött o seg dag idag än så länge.. blir nog inte så mycke gjort idag, men sånna dagar behöver man oxå ibland.
men nu ska jag sätta på en film, o sen ska ja nog försöka greja lite med en skoluppgift i psykologin..
ha en göttig dag allihopa..
allt börja med att vi skulle til jimmy då, (jag sara och johanna) vi visste vilket nummer han bodde på o allt, men huset va som värsta labyrint! vi gick säkert omkring i huset i en kvart innan vi hitta vilken dörr som va hans! strax efter oss kom jacob. o då va ju alla där, så då satte vi igång. jag intruducerade ölspelet för dom, dom stackarna hade aldrig spelat de innan!! efter många skratt o många missade regel så gick vi över till att leka "jag har aldrig..", även denna leken gav många skratt.
fast vi fundera över en sak under kvällen. varför blir de alltid så att man samlas i köket hos en person? alltid köket! nån som har nån bra förklaring?!
ja efter haft ha vartit hos jimmy ett tag, ölen börjar ta slut o kroppen börjar känna att de e dags att förflytta arselt lite, så föflyttade vi oss till kåren i förhoppning om att de skulle vara mycke folk där, hade ju hört att de va lite folk där i fredags. föflyttningen börjar med att det tar säkert 15 minuter för men att hitta mina cykelnycklar i väskan, ibland hatar man att man e tjej o ska ha allt i sin väska!!
men efter att ja hittat nyckeln gick ja jimmy o jacob mot stan, johanna o sara hade redan gått i förväg. under förflyttningen hitta vi en cykelhjälm som jimmy va jättefin i, jag ramlade o skrubba upp knät, tydligen va ja jätteklen enligt killarna, men de gjorde sjukt ont. sedan snodde jacob o jimmy min cykel o hota med att slänga den i ån. ja blidde arg på dom, har ju fått cykeln av min mormor.. men dom tyckte tydligen de va jättekul att skoja med mej. men jag snodde tillbaka cykeln o cykla allt ja kunde till kåren, bara för att komma före dom i kön, hehe..
de va massa folk där inne, kuligt. efter att ha dansat några trista trånga-varma-knö-danser, hitta ja en kompis ja träffat inne, mycke trävligare o bara sitta där o snacka än att knö på dansgolvet! vi gick hem o kolla film, somna nog inte förrän 6! inta bra camilla.. riktigt trött o seg dag idag än så länge.. blir nog inte så mycke gjort idag, men sånna dagar behöver man oxå ibland.
men nu ska jag sätta på en film, o sen ska ja nog försöka greja lite med en skoluppgift i psykologin..
ha en göttig dag allihopa..
nu va ja här oxå!
Så, då ska man börja blogga då..
Snacka med en kompis som oxå precis ska börja blogga, att få se hur länge man orkar blogga aktivt. hoppas ja klarar det någorlunda bra.
Tänkte bara skriva ett "här är jag" inlägg nu, så kommer dom andra spontana efter som. så ni inte tröttnar nu efter första.
men jag har nyligen börjat plugga design i nybro, som ligger lite utanför kalmar. men jag kommer egentligen från uddevalla, som ligger en bit ovanför göteborg. vilket betyder att jag har flyttat till andra sidan sverige.. vilket har varit lite jobbigt för mej, eller det är fortfarande jobbigt..
men det skriver jag om någon annan gång. för nu ska jag gå o göra spagetti o köttfärsås..
Snacka med en kompis som oxå precis ska börja blogga, att få se hur länge man orkar blogga aktivt. hoppas ja klarar det någorlunda bra.
Tänkte bara skriva ett "här är jag" inlägg nu, så kommer dom andra spontana efter som. så ni inte tröttnar nu efter första.
men jag har nyligen börjat plugga design i nybro, som ligger lite utanför kalmar. men jag kommer egentligen från uddevalla, som ligger en bit ovanför göteborg. vilket betyder att jag har flyttat till andra sidan sverige.. vilket har varit lite jobbigt för mej, eller det är fortfarande jobbigt..
men det skriver jag om någon annan gång. för nu ska jag gå o göra spagetti o köttfärsås..
