curramolla

hej igen!

känner bara att jag måste få skriva va mej lite, inte om ja vet om de kommer bli så mycke? men ja måste bara låta bokstäverna få rinna ut..
finns ingen här som jag kan snacka med, JÄVLIGT jobbigt om ja utrycker mej så. ja menar ja klarar mej ju, men det är så psykist jobbigt för mej att vara här nere! jättejätte jobbigt..
det hjälper ju när man pratar med någon hemmifrån, men man kan ju inte ringa hem varje timme. eller så farligt är det inte, men när man får sånna hära, va ska ja kalla de? sånna hära känslor, det är då, precis då men vill att nån där hemma ska ringa. oftast vill jag att erik ska ringa, för de e nog han som göra att jag mår som jag mår..

.. oj nu kommer tårarna..

för er som inte känner mej så har jag väldigt lätt för att gråta, och här nere har jag gråtit väldigt väligt mycket. jag kan se det framför mej, att om jag skulle varit hemma skulle ja säkert gått till mamma, eller hon skulle nog kommit till mej, för hn märker med en gång när de e nått.. och då blir det alltid, jag betonar ALLTID så att mamma oxå börjar gråta för att jag gråter, jag är likadan kan jag avslöja, kanske inte riktigt lika mycket, men jag börjar ofta gråta när hon gråter..

men nu tillbaka till det jag prata om..

det är ofta erik som gör att jag blir ledsen tror jag.
det är nog för att jag är en väldigt krävande person,  jag kunde inte klara mej många dar utan honom när vi var hemma (i uddevalla / ljungskile). tänk då hur det är för mej här, när han är på andra sidan sverige!
(tårnarna har lugnat sej nu)
klart jag vet nu hur erik (min pojkvän för er som inte fattar) fungerar. vartit ihop i 2 år och 4 månader snart, om en vecka tror ja de blir.. så jag har lärt mej hur han funkar..
han är en sådan person som glömmer saker HELA tiden.. jag har alltid tyckt att det är jobbigt när han glömmer något som han lovat.. här nere i kalmar är det ännu jobbigare, jag känner för att jag ska må någorlunda bra så behöver jag prata med honom ganska ofta, gärna varje dag, men så blir det ju verkligen inte.. men kanske varannan dag?! är det för mycket begärt tycker ni?? är det verkligen så jobbigt att ringa den man älskar (tar för givet att han älskar mej, för det säger han iaf) varannan dag? jag behöver inte ha värsta långa samtalet med honom, även om jag gärna skulle vilja det, men iaf bara ringa och säga "hej på dej, jag älskar dej, hur är det med dej?" eller ringa och säga godnatt eller vad som hellst!! bara så att jag får höra hans röst och veta att han älskar mej..
jag och erik har ju verkligen inte samma förhållanden, han är ju kvar hemma där allt säkert finns, alla kompisar och familjen och allt.. jag här nere i kalmar har det helt nytt, inget känns jättesäket, man vet inte vilka man kan lita på, man har ingen man kan snacka ut  med, man har ingen att stötta sej mot när man har det jobbigt.. så det är ju helt självklart att jag, kan ju inte säga att jag saknar han mer, men ändå! fattar ni? han märker nog inte av saknaden på samma sätt, klart han märker av den, men inte så märkbart som jag märker av den!

jag saknar att ha någon man kan lita på till 99%, finns nog inte någon i världen man kan lita på till 100% inte en enda, inte enns sej själv tror jag!!  fast det är vad jag tror.. men saknar någon att lita på, saknar någon att luta sej emot när det är något, saknar någon som (så gott som) alltid ställer upp. saknar att ha en säker källa. saknar att ha någon som man ALLTID har roligt med, saknar någon som känner en väl, någon som vet hur jag fungerar. jag saknar någon som älskar mej. jag saknar någon som får mej att slappna av. saknar någon som får mej att känna mej hemma.
SAKNAR NÅGON SOM HJÄLPER MIG IGENOM DETTA
för jag vet att jag inte kommer klara detta själv




fast jag som alla andra människor som har det jobbigt, döljer ofta sina känslor i mat. jag döljer mina känslor i arraksbollar, vet inte hur många arraksbollar jag käkat här nere!!

*mumsar på ännu en arraksboll*


men jag vill att ni där hemma, gärna erik, ska känna på er när jag inte mår så bra, för jag går ju upp o ner hela tiden...    just här och nu är det lite nere..
men jag vet inte.. känns som att jag inte orkar ropa efter hjälp så många gånger erik, vet inte om ja orkar det mer. för du glömmer mej hela tiden, känns som att du ibland inte lyssnar på mejnör jag ropar efter hjälp, som att du inte hör, som att du inte vill höra..
men jag behöver din hjälp!




hjälp mej