curramolla

vet inte riktigt vad jag vill..

eller allt jag vill är att det ska bli vi igen.
du är det enda jag kan tänka på
har levt med en stor klump i magen som sista dagarna, dessa dagar som vart de långsammaste dagarna i mitt liv.
det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen är att jag vill somna om och få en ny dag. vill att tiden ska gå snabbare. vill att tiden ska gå så att du får tänka, tänka på vad som har hänt.
är det såhär det ska va?

det är inte såhär jag vill att det ska va iaf.

men när dog det? när dog känslorna?
hur kunde du vara så glad och positiv ena dagen, och såhär andra dagen?
du gav mej inga tecken på vad som var på väg att hända.

snälla, jag har gett dej en andra och kanske en tredje chans,
är inte jag också värd det?

det känns som att du drog ut mitt hjärta och hoppade på det innan du stoppade in det igen. det är krossat.
men hur ska jag tyda dej?
ibland känns det som att du vill hjälpa till att laga, ibland att du vill skada det lite till.
så hur ska jag tolka dej?

jag vill ha ett mirakel
snälla jag gör vad som hellst för att få bli din igen