curramolla

de va en gång en en marie som blidde på tjocken med en kar som heter anders. ur denna mage ploppade den 24 juni en liten sketunge fram. denna unge växte och började på simksola. oj jävlar va ungen simma. blev många längder i bassängen i uddevalla. ungen blev större och började nollan på norrskolan. lekte och var glad som andra ungjävlar. men det slutar inte där. ungen slutade ju inte växa. och håret började likna en kameliont. centimeter för centimeter växte denna ungen och det blev dags att börja högstadiet, detta på ramnerödskolan. ungjävlen växte ännu några få centimeter innan de tog stopp på 174 centimeter på höjden. de blonda håret hade börjat gå över till rött. med lika rött hår som rödljusen började sketungen bli riktigt stor. de blev fan dags att börja på gymnasiet. med tankar som snurrade i huvudet och ingen aning om vad ungen skulle göra när denna blev en stor ungjävel så blev valet ganska enkelt. ungen tog sina första steg mot gymnasiet och satte sig i aulan på östrabo. ungen kände knappt en jävel. efter att rektorerna sagt sitt och klasserna hade blivit offeciella var det bara för ungen att pallra sig upp till klassrummet där klass te1b skulle samlas. valet hade fallit på att börja på teknikprogrammet. ungjävlen tog sällskap av natalié och mia till klassrummet, fan dom va sist. eva och anders gjorde sig till känna, detta skulle bli klassens klassföreståndare. trevligt liten prick den där eva. året gick och ungjävlen lärde känna ett gäng, vissa trevliga, vissa mindre trevliga. nu var de snart dags för sommar och ungjävlen kära ner sig den tönten. hösten kom och klasserna hade ändrats. sketungen hade valt att läsa arkitektur och den nya klassföreståndare hälsade oss välkomna tillbaka. rigmor, underbara rigmor. de två sista åren flöt på och de blev dags att ta studenten. efter att ha vart ute i solen för mycke klädde sig den kräftröda ungen, nu i svart/vitt hår, i sin vita klänning och sin vita mössa. sommaren kom och nån gång i mitten fick sketungen reda på att denna hade kommit in på utbildningen denna hade sökt tidigare under våren. efter att ha gråtit några tårar kom hösten och det blev dags för ungen att lämna boet. västkusten skulle bytas ut mot östkusten. allt för mycke skit packades och skeppades ner. osäker och ensam satt ungjäveln där i sitt nya hem. ojojoj va ungen grät många gånger.sketungen tvivlade ofta på siitt beslut men blev efter många om och men kvar på östkusten. två har har nu gått och ungjävlen har vart med om en massa dessa två år. flyttat hemifrån, träffat en gäng med nya människor som visade sig vara helt underbara, tagit sig igenom världens värsta dumpning, har ännu en gång kommit fram till att denna inte kan ta hand om blommor, spillt många tårar och en del droppar blod, har fyllt 20 och får köpa starksprit lagligt. men ungjävlen lever fortfarande. och ungen ska snart börja på sista året på denna utbildningen. men så långt har vi inte kommit i historian än. nu är det sommar och sketungen packade alldelles för mycket skit och tog tåget hem till västkusten. nu sitter ungen här i huset i uddevalla och har massa tråkigt. har en skoluppgift att göra, men ingen lust och inga idéer. kommer kanske bli lite melon som tröst, men det vet vi ju aldrig, för så långt fram i historien har vi inte kommit än.