curramolla

frågade mej precis "where's the flow?". så WHERE THE FUCK IS THE FUCKING FLOW FOR FUCKS SAKE?. jadu, jag har ingen aning. skulle kanske vara bra att veta var det har gömt sig nånstans. kan ju inte ligga gömt längst ner i ett glasspaket. nä det kan det inte. det skulle vara svårt. för jag har ingen glass hemma. handla megamassa förut i och för sej. men ingen glass fanns i matkassarna. i morotspåsen fanns den inte. för den har jag tömt i tron om att dess gömställe kanske var där. men icke. riskakorna har jag inte hunnit äta upp än. men tror inte den gömt sej där. det ser ganska trångt ut längst ner där så jag tror inte den får plats där. fast mitt flow kanske är så litet så det kanske får plats där. men det skulle ju inte vara så bra. behöver megaflow. fast det kanske kan krympa sig när det gömmer sig och när man väl har hittat det så kanske det expanderar och blir så stort som det ska vara. det kanske gömmer sej under täcket. fast där vågar jag inte leta. då kanske den övertalar mej att gömma mej där en stund jag också. får väl försöka locka fram det med lite fruktsallad sen. kanske det. kanske det är just det den vill ha. lite fruktsallad. vem vet. nä inte jag i alla fall. för då skulle jag ha lockat fram den för längesen. har vart gömt ett tag nu. nä har inte tid att leta efter den nu. får väl försöka klara mej utan den nu. för jag är väl en självständig kvinna. nä det var väl kanske lite att ta i. kvinna och kvinna. det låter så vuxet. vem vill vara vuxen. att vara vuxen låter just så vuxet och det kanske är lite att ta i när man pratar om mej. eller kanske inte. är "vuxen" när man behöver det kanske. jo det låter nog mer som jag. sen så försöker jag nog släppa fram barnet i mej. men jag vet inte. någon som vet. är jag en vuxen kvinna.

du ser mej på ett sätt när du möter mej. du ser mej på ett annat sätt när du börjar lära känna mej. och när du väl känner mej kommer du se mej på ett helt annat sätt. detta synsätt ändrar din uppfattning om mej. du kan välja att gå din väg. du kan välja att prata med mej när vi ses. du kan välja att ringa mej nästa dag. eller så kan du välja att sitta där bredvid mej. jag kan lova dej att min syn på dej kommer också att ändras. jag hoppas du tillslut kommer se mej för den jag är. och att du lågar visa mej vem du är. jag vet inte om vi kan lova varandra att visa allt av oss själva. hur kul är det att ha en öppen bok bredvid sej när man kan sidorna utantill.
men jag tror att det är tiden som påverkar våra sätt att se varandra.

här om dagen så gick jag mej en sväng upp till verkstaden för att skissa, såga, borra, såga lite till, slipa en jävla massa och till slut skruva lite. allt detta slit gjorde jag för att ja skulle få en "snabb" portotyp av det bord jag skulle vilja få gjort. så idag tog jag bordet under armen och promenerad mej iväg till ett ställe där det finns många barn samlade på samma ställe. byggnaden jag gick in genom dörren var en förskola. en förskola med helt underbara barn. nästan så fort ja ställde ner bordet på golvet så hoppade ungarna fram och över mej. "oj, vad händer nu". "det händer något nytt". "henne har vi aldrig sett här". "va är detta för en knepig person". efter att ha fått frågor som "varför har du svarta ögonbryn?" och "gjorde det ont att göra den där?" (och ungen pekar på piercingen ovanför läppen) "varför har du sånna?" (pekar på mina töjningar) etc etc... sedan kom ju frågorna in på bordet "varför är det hål i den?" etc... så efter att ha konstaterat att jag är en knepig person och allt det där så fortsätter vi. jag får ju improvisera, med att jag inte har "svarta tavlan" färg på detta bord, och säger att bordet är magiskt och att jag har ett magiskt medel hemma (en unge kollar med stora ögon på mej och frågar "är du magisk?"). och med detta magiska medel så kan man sudda bort allt man har målat på bordet. där ryckte ungarna till än en gång. "får man måla på bordet?". de fick lova mej att de inte målar på nått annat bord än just detta och sedan började det. tog inte lång tid för 11 ungar att täcka bordytan med färg. då var det ju inte mycke annat att göra än att de fick väl hitta mer yta att måla på. när jag gick därifrån ungefär en och en halv timma senare så var det mesta av bordet täckt av färg från färgpennor och kritor. bordsytan, benen, undersidan av bordet och till och med sidan av hålen och skruvarna. ungarna gjorde mer med bordet än ska kunnat önska. dom är så himla smarta.
önskar man fick vara barn igen.

btw.
trodde att det var en självklarhet att ha skor med bananer på.

vad hände med hoppet. hoppet om framtiden kanske. eller hoppet om annat. hoppet om att få någonting man vill ha. hoppet om att tro att någonting bra ska hända. hända just dej. vad hände med det. vad är det som gör att vi ibland tappar hoppet. får oss att tro att det inte är någonting för oss. som får oss att undra om vi kanske inte är värda det. är vi inte värda det. har vi gjort någonting. någonting som gör att vi inte är värda det. eller är det bara någonting som vi har glömt att göra. glömt att skriva upp på att våra "kom ihåg" listor. men även om man skriver dessa listor så glömmer man ju saker ändå. vi börde kanske börja skriva "kom ihåg kom ihåg-listan" listor. men man kommer säkert bara glömma ändå. men är det det som är felet. att vi glömt av att göra någonting som vi kanske borde ha gjort. eller är det alla saker som vi aldrig sagt av olika anledningar. dessa saker vi inte vågat säga. eller kanske inte kunna säga. saker vi inte kunnat säga för vi visste inte att vi skulle säga dom. saker som helt enkelt inte har blivit sagt. är det det som spelar in. spelar in och påverkar vårat liv. så är det det som hände med hoppet. eller är det alla andra saker runt omkring oss som påverkat. någon som kan svara.

jag hör hur det ekar

jag vet inte vad jag ska tro. vet inte vad jag vet. jag har inte en blekaste aning om vad jag vet. man tror att man vet. men sen inser man att man inte vet någonting. det är ganska jobbigt. jobbigt att inte veta vad man vet. eller att inte veta nått alls. eller kankse lite. eller jag vet inte. jag vet inte om jag vet. eller jag vet inte vad jag vet. men vad hoppas jag på. vad ska man hoppas på. eller rättare sagt vad vågar man hoppas på. jag vet inte riktigt vad jag hoppas på. eller jo kanske. det är klart att man hoppas på någonting. men frågan är vad man hoppas på. än en gång. vad vågar man hoppas på. man vill ju våga ta risker. men man vet hur hårt det komma tillbaka på en. det kan göra riktigt ont om man har otur. smärta. smärta som kanske inte syns. smärta man kan täcka. sminka över en fasad. en fasad för att täcka smärtan. smärtan man inte vill visa. smärtan man vill dölja. dölja sin sårbarhet. sin svaghet.
jag har ingen aning om vad jag håller på med.