curramolla

här om dagen så gick jag mej en sväng upp till verkstaden för att skissa, såga, borra, såga lite till, slipa en jävla massa och till slut skruva lite. allt detta slit gjorde jag för att ja skulle få en "snabb" portotyp av det bord jag skulle vilja få gjort. så idag tog jag bordet under armen och promenerad mej iväg till ett ställe där det finns många barn samlade på samma ställe. byggnaden jag gick in genom dörren var en förskola. en förskola med helt underbara barn. nästan så fort ja ställde ner bordet på golvet så hoppade ungarna fram och över mej. "oj, vad händer nu". "det händer något nytt". "henne har vi aldrig sett här". "va är detta för en knepig person". efter att ha fått frågor som "varför har du svarta ögonbryn?" och "gjorde det ont att göra den där?" (och ungen pekar på piercingen ovanför läppen) "varför har du sånna?" (pekar på mina töjningar) etc etc... sedan kom ju frågorna in på bordet "varför är det hål i den?" etc... så efter att ha konstaterat att jag är en knepig person och allt det där så fortsätter vi. jag får ju improvisera, med att jag inte har "svarta tavlan" färg på detta bord, och säger att bordet är magiskt och att jag har ett magiskt medel hemma (en unge kollar med stora ögon på mej och frågar "är du magisk?"). och med detta magiska medel så kan man sudda bort allt man har målat på bordet. där ryckte ungarna till än en gång. "får man måla på bordet?". de fick lova mej att de inte målar på nått annat bord än just detta och sedan började det. tog inte lång tid för 11 ungar att täcka bordytan med färg. då var det ju inte mycke annat att göra än att de fick väl hitta mer yta att måla på. när jag gick därifrån ungefär en och en halv timma senare så var det mesta av bordet täckt av färg från färgpennor och kritor. bordsytan, benen, undersidan av bordet och till och med sidan av hålen och skruvarna. ungarna gjorde mer med bordet än ska kunnat önska. dom är så himla smarta.
önskar man fick vara barn igen.

btw.
trodde att det var en självklarhet att ha skor med bananer på.