curramolla

sitter här med en bok bredvid mej som jag borde läsa. det är nirvana i högtalarna om ni undrar. så ja sitter här och lyssnar på nirvana, har en bok jag borde läsa, men ja har börjat undra en sak. jag undrar om jag hamnat där igen. undrar om ja hamnat där man är sårbar. på det där stället man är sårbar och skör. sårbar, skör och blottad. men hur kan jag veta det då undrar du. det undrar jag också lite faktist. men tänk om det inte är nått negativt. inget negtivt utan positivt. om det är positivt så skulle det ju vara väldigt bra. för positiva saker brukar ju förknippas med bra. men hur kan ja då veta om det är nått posivit. det kan jag säga dej att jag inte vet. jag vet inte detta än utan jag bara hoppas. jag hoppas på att det ska vara något positivt. för då kan jag säga att jag orkar inte med så mycket mer negativt just nu. det negativa blir bara värre och värre ju fler gånger det händer. för varje gång det händer känns det nästan som att det förvinner en bit. denna bit kan finnas kvar länge och bara göra det negativa ännu mer smärtsamt än det är. eller kanske inte mer smärtsamt utan mer utdragen smärta. för varje gång detta händer, innan man vet att det är något negativt så blottar man en del av sejsjälv. och denna del känns som att den inte riktigt kommer tillbaka i samma skick som den var från början. det enda man kan försöka göra är att lära sej leva med denna skadade biten. för den biten kommer alltid vara en bit av dej. den kommer ju inte alltid vara skadad. utan den skadade biten läker. den läker precis som vanliga sår. lite långsammare oftast bara. men precis som vanliga sår så blir det ett ärr. ett ärr som kanske aldrig försvinner. jag har ett synsligt ärr, fast det har inget med det att göra. det är från en operation. jag har fler ärr, som inte är synliga. man måste komma mej nära inpå för att kanske få en skymt av dom. dessa ärr kommer jag alltid att få leva med. ärr som jag har fått lära mej att leva med. ärr som är väldigt svåra att se. dessa ärr ser jag själv knappt ibland. ärr som kan göra sej påminda när man minst anar det. men dom finns där. för alltid. men dessa ärr är en del av mej. som när man går in på supermarket och ser en skylt där det står köp 2 till priset av 1. eller som reklamen med dogge "få en cykel på köpet". när man får mej får man ärren på köpet. för ärren har blivit en del av mej. de har nog lär mej en del. de har format mej. gjort mej till den jag är. jag är den jag är och det kanske är på grund av ärren. nä det tror jag inte, men lite av det kanske är sant. att det har format mej, absolut. undar hur ärren hade format mej om jag var en barbapapa. hade det synts. hade det blivit som ett hack i mej. eller hade det blivit en del som var missfärgad. eller kanske en förhårdnad någonstans. eller som små knölar. detta kan jag verkligen inte svara på. det är helt omöjligt. för om ni inte visste så är jag ingen barbapapa. jag är en camilla. lite konstig. javisst.